Glömde bort varför man till stor del lever, varför livet är helt fint och inte stannar av. När man springer vid stranden och aldrig vill sluta springa så är livet på riktigt. Andningen, fötternas möte med hårdpressade underlaget.Det behövs inte mer. Socker är bara socker. Musklers arbetande och djup andetagen är mer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar