Sover inte för när man sover kan allting hända. När man sover härjar hjärnspöken fritt, tankarna i shuffle repeat. En enda gång, en enda gång, en enda gång. Tänker på den enda gången. Tänker sönder och samman. Livrädd, tänker på annat i fem minuter sen tänker jag på samma sak igen. Tänker tänker tänker och vågar inte kan inte sova.

Vingarna som inte bär

Ångestflikarna
datum tid och plats
människor
kött och blod
livet livet livet det oavkortade eller forkortade
alla versioner verkar finnas

Någons hand att kalla hem

Livet på den sköra tråden
mellan ytterligheterna
någon ville inte leva längre
en annan dog mot sin vilja och alltför tidigt

Som tredje part står man frågvis inför livet
livrädd för livet
livrädd för hur litet som ska till ibland
för att tappa bort glädjen mitt i alla olyckligheter, i alla orosmoln
hur många gånger har man inte varit ledsen?
hur många gånger har man inte varit rädd att någonting är fel med köttet?
För att själen har tappat bort sig
bland moln av oro.

Jag vaknar upp med andan i halsen
vaknar upp med skräcken
när jag inte känner ödmjukhet och glädje inför livet
eller att livet bara kommer tas ifrån mig
när ödmjukheten när glädjen
är som starkast
när mitt lilla livets skepp seglar i stiltje på vackraste jämnaste vågorna
när jag inte tror att jag behöver oroa mig.

För det finns så mycket jag vill göra
det finns så mycket jag vill säga
det finns så mycket jag vill se
innan livet slocknar
innan vackra, brända höstljusen brinner ut
och frosten tar vid
nya sånger jag vill höra, nya stigar att vandra på, nya människor att skratta med
nya läppar att kyssa
det finns så mycket jag vill leva om och om igen
och jag vill ha en hand att hålla
och jag vill ha händer att hålla
och en plats att kalla hem
någons hand att kalla hem

jag blir bara så rädd
när slutet är så nära i min närhet
när alla som det verkade stadiga länkar trådar från en människas liv till alla andras
så lätt går av ger vika
och även den vackraste och bästa
inte längre får vara kvar
när alla de vackraste och bästa tappar fotfästet på jorden
när deras hjärtelänkar hjärtetrådar ger efter
eller det unga köttet inte klarar mer
och de upphör att hålla för själslig eller fysisk smärta
då blir jag rädd
för jag vill ju stå kvar en stund till
med fötterna stadigt på jorden.
med en stadig hand att hålla
en hand som är ett värmens hem
av liv
värmen av en hand av liv
att kalla hem

Brahegatan 4b

Kollar spisen en gång till
avtaggar en bild till
fas det går ju inte längre
avtagga,
det går bara att gömma
fett jobbigt
bara att försöka tagga ner

ett nytt september
jag menar oktober
för september försvann lika snabbt som det kom,
i ett fortsatt oavslutat inredningsprojekt kallat Brahegatan 4b
i en ny terminsstart,
med smalare ben än i juni
men inte tillräckligt
inte ända fram
ledsamheten över ingen alls
att inte ha någon alls
inte ens en perifer hand att hålla
ingen alls

och så
nakenheten,
för du har klippt av dig håret
och såg först inte tillbaka
men lättare sagt än gjort
du ser tillbaka på långa testar och intresserade ögon
och letar hårfärger som passar ett naket ansikte
som blivit äldre
ett ansikte som ler på ett äldre sätt
ett sorgsnare sätt
eller gjorde det hela sommaren
nu är det litet gladare
trots återkomsten till den Medelstora Svenska Staden
eller tack vare
så himla konstigt det där
det som förut kändes så inte bra så inte hemma
och bara var en förvaringsplats
en tillfällig landningsbana
en mellanlandning bara
har blivit ett ställe att kalla hem
för det fanns människor
för det fanns tydligen människor
 att komma hem till