medan andra lyssnar på repeat

med ett enda foto sugs jag in
sugs jag tillbaka

den där blicken de där bryna

resterna från en annan tid - det var 2009
ett par smala ben som ville dansa
som hade jobbat så länge
gått så länge så långt
på en plats där timmar blev till dagar och dagar blev till pengar
i den norska drömfabriken

så stod man där i den sydamerikanska enkelheten igen
i slitna skor och med massa pengar på fickan, knappt några kläder i backpacker-ryggsäcken
håret svart som natten
en älskad vän som sade; fattar du hur snygg du är
för man var fit
hade gått med stavar hela sommaren hela hösten
tills tiden i drömfabriken var utmätt

så man stod där på Plaza de Armas i Cusco
och förundrades över de omgivande bergen som var Anderna som var bland det vackraste man sett
utöver den där vackre unge mannen med bryn
han med vit t-shirt och arrogans
det var på den tiden då man oftast fick det man ville ha
det hände
man fick
man förälskade sig i var och varannan
men en och annan var extra speciell
en med bryn och vit t-shirt och arrogans till svans fick en svarthårig tjej på fall

det var på andra sidan jorden och det var andra gången jag var där
nästan
för första gången var i Chile - nu var man i Peru

man hade släppt taget om vinterns hårdföra händer
man hade släppt allting man hade för händerna
man var en ung vuxen och man visste så mycket men inte tillräckligt om livet
inte tillräckligt för att veta att man man inte bör falla med hjärtat före
så man slängde sig handlöst ut, och fattade tag i semesteridyllens tunna strängar
som slog an en ton
som lät renaste klaraste

han slog an en ton
han kunde spela
han kunde spela på alla känslorna på en och samma gång
hänförd lät jag mig förloras i det okända
chansade på att det var gott
att det var klokt
att det någonstans var meningen att fortsätta, ta ut steget
att det fanns en plats, ett mjukt underlag för hjärtat

men livet ville annorlunda
den mjuka mattan drogs undan just som jag förberedde mig för landning
just som jag kände the coast is clear
han ba no strings attached skulle jag tro
han ba, det här är ingen plats för hjärtats ro

var väl härligt för stunden för han den vackre
som en vacker låt med efterklang
sen byter man kanske
för vissa byter
medan andra lyssnar på repeat

för mycket för stor

nu går föraktets moln ihop i grupp

jag sitter på min bädd
och dagen försvann bland undertexter och matrester

förnuftet som bortsprunget

jag sprang inte men gick till lasarettet
konfronterades med munhålans ej fotogena uppenbarelse
de sade jag har en tand för mycket
de sade de ska ta bort en annan

sen gick jag hem
och byxorna satt snävare än vanligt
var olycklig och tänkte bara på mat mat mat
och varför ingenting känns roligt
och varför jag äter när ingenting känns roligt

varför jag halkar ned igen
till stora storlekar
så fort livet inte alltid ständigt är en fest

jag är ju bra på att vara i form, då funkar jag som bäst
inte i kakformen
inte i nonchalansen
att nonchalansäta sig igenom timmar
verkar vara min livstidsdom

så nu vill jag sluta med detta
innan det är för sent
så nu vill jag ha någonting att se framemot så jag inte hänger mig åt chokladkakor
åt 63 65 70 kilo igen
vi har varit där
för vi har varit där min vän
så många gånger förr

Anna, du är vuxen nu
eller borde vara
tillåt inte dig själv att tappa greppet igen
ned i självföraktet som väger 63 65 70 kilo
inte igen
minns hur lycklig du var för bara ett par veckor sedan
inte kan väl meningen med livet försvinna på så kort tid
inte kan det väl vara så lätt för dig att tappa greppet

minns du? ja, du minns
hur du vägde dig när du var hemma hos d. och var lite besviken över att väga 59, tyckte 58 var bättre
och nu sitter du här, med tre portioner mat i magen, ett stort förmiddagsfika, frukost och sedan 125 g godis. hur tänkte du, hur tänker du egentligen? vill du verkligen kasta bort ännu en sommar? vill du inte vara vacker mer? är du ledsen för att d. har åkt, är det därför?

sluta att inte ta hand om dig själv
59 är ok
men inte 63