språkgränd 3 någonting

en som bodde där på den slitna gården våren 2013, en jag kanske älskat men tids nog lämnat
hade stängt ned sina tillgångar
strypt åtkomsterna
vem är jag nu? tänkte jag
ett halvavslutat hjärtprojekt
på samma gård i trappuppgången bredvid bor en
som inte får mig på fall
hans lägenhet exakt likadan, bara i huset bredvid

jag gick förbi gick nästan in på
hans gamla skola igår, han som bodde i huset bredvid, han jag kanske älskade en gång
det får mig nästan alltid att gråta
hans gamla korridorer
det var så längesen nu
och det var ingen snö inget regn den där våren
bara aprilkyla
jag hade spinkiga ben och han ville ha spinkiga ben
och vi satt i solen, en förbjuden plats för våra öl
jag var inte mogen för hans ögon
och han hade bara ögon för mig
och senare fick jag honom att gråta
så liten jag var, i kropp och ord
han var så mycket större
och ändå fick jag honom att gråta
det finns inget värre tänker jag nu
än att få någon att gråta med oavslutade farväl och osagda outtryckta känslor

jag var på hans gård igår
för jag skulle uttrycka saker jag sällan uttrycker
han bor inte längre där
det var så längesen
mina ben spinkiga igen
men jag känner mig större
igår kände jag mig större
ringde på, sade, jag kan inte stanna så länge
och vi skulle egentligen bara kolla biljetter till en film
men jag stannade längre än jag anvisat
jag stannade jag frågade
vad känner du vad tänker du kring allt det här med att vi ses
vad förväntar du dig
och han som satt vid mig i soffan sade
att han tyckte om mig att han ville ha ett förhållande framöver
jag flackade med blicken
jag sade
jag känner inte tillräckligt för ett förhållande
jag sade
jag har tänkt så mycket känt efter så mycket
men jag känner inte tillräckligt mycket
jag vet inte om jag kan ge dig det
du vill