Köttig

That´s my name, that´s where I belong. Ode to those thighs. As I knew them.

FILTHY PLEASURES

Än en gång utsattheten- Håret för kort? För ljust? För mörkt. Anletsdragen för barnsliga. För fetskrupat 25-årigt. Men vem gillar inte bittert senigt. För vem gillar inte det egentligen?

Du vet, man går Värdelösa gatan hem hem hem och finner pile of disk. Inget smil, ingen som kommer och möter dig i dörren. Men det räknas, för det är släkt.


bon voyage

La belle et le bad boy

Hjärtat är svagt, det ska inte mycket till. Avsaknad av signaler, ljudet av avsaknad av signaler. Ljudet av aldrig skickade meddelanden. Ljudet av avsaknad. Av bekräftelse. Av samtal som aldrig förts. Sus av någonting som skulle kunna kallats hopp.

too afraid to sleep

Fläckar på solhimlen, kontrollen försvunnen. Man spenderar tre dagar i sängen och glömmer vem man är, eller kommer tillbaka till ett svunnet jag...

Du vet, man lovade så mycket när det var 2008, man sade det skulle aldrig hända mer. Solfläckar och fläckar på solhimlen. Släcka sig själv. Fast det händer igen, utsätter sig igen. Och i förlängningen skräcken för att sova.

cara corazonada

Kroppen mest avslappnade, så avslappanad den bara kan vara efter två timmar under täcket med spanskt regn dånande utanför, och sushi på det. Gratis.

Ska sova litet mer och drömma om vågor. Ska drömma om starkaste största vågorna, som slår mot sänggaveln.

she´s falling for some matador

Romantiserande monstret har vaknat igen. Fantasispöket strikes again. Får inte sova. Och när frukosten ska intas lever müslin! Vill kanske aldrig mer äta just müsli. 

Pengar är makt – ju mer pengar desto drägligare blir tillvaron

finns det liv finns det hopp

Barcelona badar i grått. men jag misströstar inte alltför mycket. kanske är jag fortsatt full. oavsett, benen ut på vallning. är trött på att vara trött, är trött på att vara ledsen, eller i varje fall att vara det ensam på rummet. att vara ensam bland andra, att vara ledsen och ensam bland andra, på kanske en gata i Born, är en magisk kombination. jag tror jag vill kalla det melankoli. det enda som sätter käppar i hjulet är tidsfristen. deadlines deadlines. vill ju göra arbetet bra, men har ingen respekt för timmar och sådant.

jag klippte av mig, gjorde mig av med... ja, det där spröda svenska som jag fraktat några år nu. tog bort, och tänkte, att detta utgör skillnaden, den faktiska fysiska skillnaden mellan 2011 och 2009, mellan dröm och minne och verkligheter. nu börjar jag om, tagit bort snart tre år av tungt försök till femininitet. nu börjar jag om. det är kort och det är litet men det utgör en start, en bas. slut på gamla minnenas ettrighet, de har ändå ogiltigförklarat verkligheten as I knew it för tre dagar sedan.

behöver den fysiska skillnaden för att se klart, behöver känna att det inte finns någonting att känna. behöver känna att det finns plats för någonting nytt.

habibi

på ny rad, nya spår

temperaturen en annan

folket nytt

turisterna från igår är inte turisterna av idag

socker i minnet och i benen

och effekten av socker i minnet och i benen

socker av igår

minnen av igår

minnen av socker

från igår

man springer

man känner ingenting

värmen överallt

man vaknar med raggsockor på fötterna

och kallaste oktoberhänderna

går ut genom dörren och solen är starkaste på dagar

tänker klänning nyaste bästa figurnärmsta kan nog hjälpa

mot den hårda känslan av ensamhet

och kanske kan man leva kvar litet längre, i känslan av förlust

om man klipper av det hår som sannolikt var med innan verkligheten blev till 

och definitivt före den gick i kras

kantstötta dagar

och felaktiga sortens blickar i nacken

jag vill inte ha vad som helst

jag vill inte ha det som finns närmast tillhands

jag trodde jag visste vad jag ville ha men nu vet jag inte längre

tomt nej svart och övermålat

svart och övermålat är arket kallat LIVET

och vad gör man då?

vad gör man med det?

men jag vet ju en del om svärta, så det ska väl ordna sig ändå. kanske inte blir bra

men ordnar sig gör det ju alltid

glädje hittar du inte bara ute på gatan sådär

ska klippa av håret som ett bevis på min motvilliga men sanna tillmötesgång

klipper av mig det hårda, hemska, ljust naiva skitsvenska håret.

och kanske ser jag då, efter det, vem jag verkligen är, vad som kvarstår

och vad jag kan göra med det

vad de resterna av mig kan göra med ett svärtat ark

på åttonde raden

Juventud, divino tesoro, ahora te vas para no volver
cuando quiero llorar no lloro
y a veces lloro sin querer

Sällan har man känt sig så ensam
sällan har man känt sig så hopplöst instängd i en stor värld

den man tänkt på hace varios anos
den man tänkt på och ofta velat släppa
för han är inte som han var förr
han är inte som jag minns honom, och jag har aldrig känt honom
vilket han sade
sist vi sågs
som var för ett år sedan ungefär

han lade fram det på det brutala sätt som är det enda han behärskar
han lade fram det så att man kände sig som den feta lilla svenska tjejen med flätor på mellanstadiscot
som inte fick dansa med någon, och som inte fick stanna tills discot var slut

den som hoppades på bättre tider mellan mattetalen och no-bokssidorna. den som hoppades att efter hårt arbete kommer allting bra serveras, då kommer utdelningen. så kom den, så gick

den. och nu är allt jag har kvar kantstötta minnen
allting som en gång var vackert är till viss del skärvor

jag skulle egentligen prata om fängelset i La Paz på tisdag
men nu vet jag inte om det går
jag vet inte om hjärtat pallar
jag vet inte om jag vill
om hjärtat vill
om tårarna kommer kunna hållas tillbaka
för när jag tänker på La Paz, så tänker jag på honom

idag stannade livet upp
och jag tänker, att det bästa hade varit att vänta med att kolla mailet till ikväll
det mest praktiska det minst smärtsamma
hade varit att vänta
det lilla vett jag hade försvann där vid åttonde raden

en tjej
och inte vilken tjej som helst
och allt man har tänkt har man just bara tänkt
allt man har just bara tänkt hade ingen sanningshalt
för han vet ingenting om mitt liv, och vill ingenting veta
för det finns en tjej
och inte vilken tjej som helst
det finns en tjej
och det är inte jag
det finns en tjej som är värd att tänka på
som är viktigare än alla falska
brunetter med svensk osäkerhet i blicken
det finns en tjej
och jag trodde kanske
en gång trodde jag
att det skulle vara jag
men det är inte jag
det är någon annan
någon bättre
med någonting bättre

jag föddes till någonting och trodde jag skulle bli någonting och blev någonting men inte det rätta
inte för honom
jag sitter på en lusig säng i Barcelona
var lycklig för tre timmar sedan
då jag trodde att även han som valt en tjej
som det stod på åttonde raden
trodde han visste tänkte på
att jag var just här

han har inte ens sett på bilderna
han kunde inte bry sig mindre
han kunde inte göra mig ledsnare

det finns inte mer
det som fanns för tre timmar sedan
det är borta nu

verkligheten, as I knew it, gick sönder
just där på åttonde raden
alla varv som skivan snurrat
blev för repigt
blev för tradigt
han drog ur kontakten
slängde skivan i väggen
och verkligheten stannade upp,
gick i kras
han fick allting att gå i kras

och jag kan inte säga att det känns nödvändigt
att verkligheten byttes ut
även om jag visste att drömmar är sköra
även om jag visste att de är särskilt sköra
de som finns får plats
mellan två världsdelar
och speciellt som det bara är den på ena sidan som håller i trådarna
det var så mycket skörare än jag hade anat

verkligheten gick sönder
för tre timmar sedan
och jag har fyra timmar på mig
att reparera

tout

Skriver för att minnas, skriver för att kunna skriva, även om jag inte vet vad som kommer eller vad jag ska behöver kunna för att kunna skriva.

ja sei namorar

La tierra vive ahora, tranquilizando su interrogatorio, extendida la piel de su silencio.

Man pratar om fonem morfem mortem. man talar om regler och jag är inte någon som fäljer dem, även om jag kanske vill och definitivt borde. Åtminstone ibland

dricker rom och tänker att kanske kommer orden då, kanske hamnar apostroferna på rätt srälle,

kan inte regler, kan inte foneti, kan inte lära mig
att följa reglerna
även om jag vill
och jag vill

mattehjärna har jag aldrig haft
reglerätta tankar få

jag tänker att jag borde kunna,
jag kan ju faktiskt annat
ganska mycket kan jah
men kan inte förmå mig att anamma reglerna
som är många
som jag inte kan
begriper
förstår mig på

vill vill vill
men kan kan kan ej