som om
först tre veckor senare
med händers krampaktigta tag om luren
händerna som
tappat greppet om länderna


jag skar av mina linjer
en efter en
utan frågetecken
låste dörrar och slängde nycklar
glömde alla siffror glömde hur man säger god natt på artigt sätt
sov och sov
medan köttet skulle läka

på kanten
vänder handflatorna mot molnen
ljuset sipprar genom mina tjocka testar

februari visste inte bättre
än att sätta hjulen i rullning

de säger du är så vacker när du inte ler
det är hjulens rullning
det är knänas gungning som fått mina smilband att stanna upp

eftertanke
när vingarna burit ända tillbaka


jag balanserar
på kanter
på sorgkanter
röd lort som svärtats ner
under hemvägens vassa klor

jag kom hem för andra gången

men förra gången var det annorlunda

stygnen över huden

tre veckor gamla

jag vandrar i tystnad för ljuden distraherar

solljus som inte värmer

jag kom hem som den förlorade dottern förra gången

men med annat mottagande

jag kom hem som skadat gods

jag är ett år äldre

och orden skälver

vingarna som bar hela vägen tillbaka

leenden som blommar upp och vissnar 

varje dag

men mer ihållande sedan två dagar

värmen finns där 

km no sé que

Molnen kunde inte nå mig

jag knäppte händerna över min telefon

medan ljuset sänkte sig över ursprunget

som aldrig varit mina drömmars stad

på behörigt avstånd från den centralamerikanska värmen

vingarna bar hela vägen tillbaka

men sorgkanterna bar jag med mig

röd lort under februarinaglar