No logo

Börjar dagen med att äta och sitta still. Vetskapen om att det dröjer till kall sen kväll innan man får röra sig. Men nu är det meningen att hjärnan ska jobba, inte benen. Meningen är att lära sig allt om grades oracionales, att hitta alla ord och uttryck, sätta ut alla autonoma stater på karta över Spanien. Känslan av att växa, den dåliga tillväxten, den dåliga förändringen. Om åtta timmar får jag kanske bukt med tankarna känslan av att växa åt fel håll.

Om tre veckor vet jag, det är tre veckor och jag har slutat lyssna på musik, slutat bry mig om vad som sker, slutat känna efter eller tänkt att det kommer visa sig imorgon vad som är rätt eller fel. Eller så har jag väntat för länge, briserat. ¨

Nu är det åtta timmar, jag ska tänka att armarna benen ska brinna av ansträngningen. Tills dess ska huvudet göra sitt för framtiden, en fortsatt oviss framtid.

flit

Vill att kaffet ska bränna hål på magen. För två år sedan låg jag hemma i Osloläggan i feber och allmänt fysiskt elände och tittade på Tre Kronor från början till slut. Nu är det 2011, och jag sitter bakis i min säng i Barca och hatar världen, som man alltid eller oftast gör en dag med månatlig värk och slösade pengar och utspillt kaffe på golvet - men tur att det är kakelgolv!!

kluvna toner

triste realité. den enträgna dansaren finns inte mer. länge leve den enträgne dansaren. i min nuvarande familj finns ingen gnista mer, eller så finns den för en stund, men falanr när någon ba släpper taget. idioter. svenskhet i vägen för allting som är vackert. bekvämlighet och svennig avundsjuka ivägen för allting som skulle kunna ge skimmer åt de sista flämtande nattatimmarna i en stad som aldrig slutar överraska. Naivitet. Avund. Fuck it. Jag ska hitta mig en egen famij, eller stå kvar med min svenska där hemma. De som vet vem jag är när jag dansar, de känner jag utan och innan. Nästan. Jag känner de tillräckligt bra för att veta när tonerna klyvs för kvällen och det är av egen vilja man går hem.

Här är det annat. Det är en 2 december och jag har givit upp hoppet om familjen här. Nästan skrikit.