ensamhetens skuggor mörklägger när du hör att
hans namn är hört på höga platser
långt borta
från glädjen är du

bloggar som i gårdagen sade dig
att litet kan vara nog så stort
om du är med en du älskar den du älskar
och skuggorna var frånvarande och du tänkte på han i tyskland och du tänkte
kanske kan jag stanna upp nu
skaka av mig min lille Dean Moriarty från axlarna eller från halsen
ibland känner du, kommer kvävas snart

men idag hörde du att han som bor vid världens ände syns för många
hans namn hördes tyst skanderas i den digitala dimensionen
som verkar så stor när man befinner sig långt ifrån svunna drömmars städer och
där borta verkar större och ljusare än här
och dina axlars vakt trycker sina klor genom din hud och säger: det räcker inte

kuling

Vinden viner utanför fönstrena men solen skiner

Jag drömde om en man härom natten, en man jag inte drömt om på länge

för någonstans byttes han ut av andra män att drömma om

och sen har dessa män och drömmar om dem bytts ut mot mardrömmar

Jag drömde om en man härom natten

en man jag gråtit över

år efter år

fast jag slutade gråta för över ett år sedan

jag slutade bry mig

när jag trodde

att jag hade träffat mitt livs kärlek eller så

jag slutade bry mig

för han från Istanbul fick mina murar att rämna

och aprilsolen fick mitt hårda ishjärta att defrosta

Men jag drömde om en man härom natten. 

Det var en man man inte glömmer så lätt.

För hans namn är heard in high places

för hans ansikte är så finmejslat 

för hans självförtroende får en själv att vackla och balansera mellan hopp och förtvivlan

eller fick

för nu är hans självförtroende så långt borta

och jag har inte träffat honom på över två år nu

och det är säkert två och ett halvt år sedan jag skajpade med honom sist

så jag har glömt