jag kommer rusande med ett brinnande hjärta

Någon man träffade som hastigast fick hjärtat att slå lite snabbare lite starkare Någon man träffade hade nordiskaste håret och längsta benen någon man träffade sade; jag har aldrig använt linser, kanske är jag för lat istället hade han glasögon jag sade; du ser ut som två olika personer beroende på om du har glasögonen på eller inte han gav ett osäkert ansiktsuttryck och frågade: vad menar du med det? som om han trodde att jag menade att det var någonting dåligt, när jag bara menade att det var fascinerande. jag berättade att så var fallet. och jag berättade att jag tyckte han såg bra ut i glasögon. jag tror att han blev glad. vi träffades en första gång. och jag brukar inte gilla öl, men vi gick till en bar han tyckte om men som inte var den han egentligen ville gå till, en bar som var stängd, men på baren vi hamnade beställde han varsin augustina åt oss och jag tyckte om den. han rullade sina egna cigaretter som de flesta verkar göra i Staden, och jag bad om en egen. han sade: jag visste inte att du rökte. jag sade: det händer. vi träffades en första gång, och han pratade om olika filosofer och kafkas dagbok. och när han nämnde kannt så tänkte jag bara på den där serien från fordom tider, på det bästa budskapet i världen. jag log lite igenkännande och kanske såg han det, kanske lade han märke till det. kanske tänkte han också: sapere aude. vi träffades en första gång, och han hade en grå skjorta på sig. jag hade en grön ulltröja som var alldeles för varm. och baren som vi satt på var alldeles rökfylld av tusen cigaretter. vi träffades en första gång, och efter den första ölen blev jag stressad för jag började tänka på tunnelbanor som kanske slutat gå. han sade att han trodde det var lugnt. han sade: vi kan ta en liten öl till. så vi tog en liten öl till. jag minns inte allting vi pratade om. sedan var det dags att röra på sig. och vi gick ut från baren och köpte oss varsin öl på en späti på hörnet. började vandra. han sade: en av sakerna jag gillar mest med berlin är att liksom bara köpa en öl och flanera. vi gick i nästintill total tystnad, mot en påstådd busshållplats där han sade det fanns en buss som skulle kunna ta mig till friedrischain. en öl i var och ens hand. en måndag i staden som just börjat frö mig, som pågått i tre år för honom. natten kylslagen och klockan var efter midnatt. tillslut kom vi till kottbusser tor och busshållplatsen, och bussen mot Warschauer Strasse skulle komma om bara några minuter. jag spanade ut mot vägen, sökande med min svaga blick efter lyktor. han stod bakom mig. plötsligt tyg som snuddade vid varandra. lite närmre. så mera tåg, så en trevande hand, två trevande händer sökande varandra, två andra händer krampaktigt hållande varsin öl. en annans hand i min i min kappficka. min kalla hand hans varma. hans andedräkt mot mitt hår. några sekunder då hjärtat rusar innan man förmår vända sig om, sakta så sakta för att inte skada stämningen. ett halvt varv mot kvällens vackra. läppar som slutligen möts. och två minuter går i nattens märkliga tystnad, i kylan som smugit in i livet på bara två dagar. så ser man ljus från vägen, och närmare kommer det, och bussen stannar in, och jag har fortfarande min hand i hans. och när dörrarna till fordonet öppnas och folk börjar klampa in, så frågar han: ska du verkligen åka? och man vill egentligen bara ge efter, men den månatliga förbannelsen gör att man behärskar sig och säger: ja, jag ska nog det. en sista kyss innan man hoppar på drömkrossande fordonet. sen är han borta och man vet inte när man senast kände sig så lycklig.