onsdag 19 oktober 2011

på åttonde raden

Juventud, divino tesoro, ahora te vas para no volver
cuando quiero llorar no lloro
y a veces lloro sin querer

Sällan har man känt sig så ensam
sällan har man känt sig så hopplöst instängd i en stor värld

den man tänkt på hace varios anos
den man tänkt på och ofta velat släppa
för han är inte som han var förr
han är inte som jag minns honom, och jag har aldrig känt honom
vilket han sade
sist vi sågs
som var för ett år sedan ungefär

han lade fram det på det brutala sätt som är det enda han behärskar
han lade fram det så att man kände sig som den feta lilla svenska tjejen med flätor på mellanstadiscot
som inte fick dansa med någon, och som inte fick stanna tills discot var slut

den som hoppades på bättre tider mellan mattetalen och no-bokssidorna. den som hoppades att efter hårt arbete kommer allting bra serveras, då kommer utdelningen. så kom den, så gick

den. och nu är allt jag har kvar kantstötta minnen
allting som en gång var vackert är till viss del skärvor

jag skulle egentligen prata om fängelset i La Paz på tisdag
men nu vet jag inte om det går
jag vet inte om hjärtat pallar
jag vet inte om jag vill
om hjärtat vill
om tårarna kommer kunna hållas tillbaka
för när jag tänker på La Paz, så tänker jag på honom

idag stannade livet upp
och jag tänker, att det bästa hade varit att vänta med att kolla mailet till ikväll
det mest praktiska det minst smärtsamma
hade varit att vänta
det lilla vett jag hade försvann där vid åttonde raden

en tjej
och inte vilken tjej som helst
och allt man har tänkt har man just bara tänkt
allt man har just bara tänkt hade ingen sanningshalt
för han vet ingenting om mitt liv, och vill ingenting veta
för det finns en tjej
och inte vilken tjej som helst
det finns en tjej
och det är inte jag
det finns en tjej som är värd att tänka på
som är viktigare än alla falska
brunetter med svensk osäkerhet i blicken
det finns en tjej
och jag trodde kanske
en gång trodde jag
att det skulle vara jag
men det är inte jag
det är någon annan
någon bättre
med någonting bättre

jag föddes till någonting och trodde jag skulle bli någonting och blev någonting men inte det rätta
inte för honom
jag sitter på en lusig säng i Barcelona
var lycklig för tre timmar sedan
då jag trodde att även han som valt en tjej
som det stod på åttonde raden
trodde han visste tänkte på
att jag var just här

han har inte ens sett på bilderna
han kunde inte bry sig mindre
han kunde inte göra mig ledsnare

det finns inte mer
det som fanns för tre timmar sedan
det är borta nu

verkligheten, as I knew it, gick sönder
just där på åttonde raden
alla varv som skivan snurrat
blev för repigt
blev för tradigt
han drog ur kontakten
slängde skivan i väggen
och verkligheten stannade upp,
gick i kras
han fick allting att gå i kras

och jag kan inte säga att det känns nödvändigt
att verkligheten byttes ut
även om jag visste att drömmar är sköra
även om jag visste att de är särskilt sköra
de som finns får plats
mellan två världsdelar
och speciellt som det bara är den på ena sidan som håller i trådarna
det var så mycket skörare än jag hade anat

verkligheten gick sönder
för tre timmar sedan
och jag har fyra timmar på mig
att reparera

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar