Barcelona badar i grått. men jag misströstar inte alltför mycket. kanske är jag fortsatt full. oavsett, benen ut på vallning. är trött på att vara trött, är trött på att vara ledsen, eller i varje fall att vara det ensam på rummet. att vara ensam bland andra, att vara ledsen och ensam bland andra, på kanske en gata i Born, är en magisk kombination. jag tror jag vill kalla det melankoli. det enda som sätter käppar i hjulet är tidsfristen. deadlines deadlines. vill ju göra arbetet bra, men har ingen respekt för timmar och sådant.
jag klippte av mig, gjorde mig av med... ja, det där spröda svenska som jag fraktat några år nu. tog bort, och tänkte, att detta utgör skillnaden, den faktiska fysiska skillnaden mellan 2011 och 2009, mellan dröm och minne och verkligheter. nu börjar jag om, tagit bort snart tre år av tungt försök till femininitet. nu börjar jag om. det är kort och det är litet men det utgör en start, en bas. slut på gamla minnenas ettrighet, de har ändå ogiltigförklarat verkligheten as I knew it för tre dagar sedan.
behöver den fysiska skillnaden för att se klart, behöver känna att det inte finns någonting att känna. behöver känna att det finns plats för någonting nytt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar