Någons hand att kalla hem

Livet på den sköra tråden
mellan ytterligheterna
någon ville inte leva längre
en annan dog mot sin vilja och alltför tidigt

Som tredje part står man frågvis inför livet
livrädd för livet
livrädd för hur litet som ska till ibland
för att tappa bort glädjen mitt i alla olyckligheter, i alla orosmoln
hur många gånger har man inte varit ledsen?
hur många gånger har man inte varit rädd att någonting är fel med köttet?
För att själen har tappat bort sig
bland moln av oro.

Jag vaknar upp med andan i halsen
vaknar upp med skräcken
när jag inte känner ödmjukhet och glädje inför livet
eller att livet bara kommer tas ifrån mig
när ödmjukheten när glädjen
är som starkast
när mitt lilla livets skepp seglar i stiltje på vackraste jämnaste vågorna
när jag inte tror att jag behöver oroa mig.

För det finns så mycket jag vill göra
det finns så mycket jag vill säga
det finns så mycket jag vill se
innan livet slocknar
innan vackra, brända höstljusen brinner ut
och frosten tar vid
nya sånger jag vill höra, nya stigar att vandra på, nya människor att skratta med
nya läppar att kyssa
det finns så mycket jag vill leva om och om igen
och jag vill ha en hand att hålla
och jag vill ha händer att hålla
och en plats att kalla hem
någons hand att kalla hem

jag blir bara så rädd
när slutet är så nära i min närhet
när alla som det verkade stadiga länkar trådar från en människas liv till alla andras
så lätt går av ger vika
och även den vackraste och bästa
inte längre får vara kvar
när alla de vackraste och bästa tappar fotfästet på jorden
när deras hjärtelänkar hjärtetrådar ger efter
eller det unga köttet inte klarar mer
och de upphör att hålla för själslig eller fysisk smärta
då blir jag rädd
för jag vill ju stå kvar en stund till
med fötterna stadigt på jorden.
med en stadig hand att hålla
en hand som är ett värmens hem
av liv
värmen av en hand av liv
att kalla hem