These days

Tror jag vet hur man inte ska tänka. Tror jag vet hur man ska tänka, för att kunna se sig själv i ögonen, uppskatta andra och tro på andras små affirmationer. Tror jag vet. Men vissa dagar är liksom inte gjorda för att tänka rätt. Sådana där dagar, liksom vakna två timmar för tidigt och vara smärtsamt pigg, vara hungrig men inte vilja gå upp fast när hungern tar över går man ändå snubblar man ändå upp men allting man fixar äter till frukost smakar fel och konstigt och allting som borde vara varmt är ljummet. Och även under filten är det liksom inte varmt, utan bara opersonligt ljummet. Så undrar man om det typ alltid kommer vara såhär framöver. Att en dag känns varmaste hetaste bästa få rätsida på livet allting är maravilloso, medan nästa är en ljummen och intetsägande svennig grådaskighet. Jag undrar. För kanske om man finge tre dagar av underbaraste känslorna, att det skulle kännas mer ok med allt det pissljumma.

Den spelar liksom ingen roll den där kramen från en vän, om man vet annat man hellre önskar. Om man vet, någon annans armar någon annans lilla affirmation om ändå den kunde bli min. Istället. Kanske kunde uppskattat blues och vattnig öl bland människor jag knappast känner, om jag ändå visste att den där andra hade tänkt samma som jag. Kanske ett litet uttalat eller skrivet ord. Det lilla kanske det minsta, men det kan göra skillnaden.