my fucked-up being

du vet
gråter över minnena av felstegen
och en av äventyren
han sade jag är som du
hedonist by night
depressed nostalgic by day

han undrade när jag skulle komma till köpenhamn
jag sade jag ska till norge
för jag har en special friend där
och jag har låtit saker passera många gånger förr
bara lämnat och låtsats glömma sade jag
speciella vännerna sade jag
tills jag insett att jag kanske borde stannat
inte borde knullat runt
inte borde fuckat runt och i förlängningen fuckat upp
allt jag hade innan
flykten inte alltid synonymt med positivt
och en flykt kanske kan vara att låta sig förloras i någon annan
kanske är det det som kommer hända
med han i Norge
så jag sade till köpenhamnskillen
I'm going to try and find out wether my fucked-up being can handle all that exclusiveness
Maybe it will and maybe it won't and if the latter, I'll let you know ;)

Jag vet också att jag gör detta för Dogan. Eller för minnet av honom. För att påminna mig själv om att inte alltid lämna. Som jag annars är så bra på.