Och solfläckarna fortsätter öka i antal. Vakna med torraste halsen vill liksom bara hugga sig själv i småbitar, banka vett i förnuftet och sätta det på uppgödning. Det håller ju inte att få håll, det håller ju inte med smärta i bröstet när jag springer. Förnuftet! Var tog du vägen?
Idag väntar spanska orden på att bli skrivna. Jag vet inte var de finns. Sorry hjärtat, sorry hjärtat mitt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar