Går mina dagliga turer genom dagligheten
varje dag blir en påminnelse om att de flesta andras mening med livet inte är min, inte tillhör mig
för de andra verkar allting, det hela, handla om att stanna upp att stanna kvar att upphöra med rörligheten
för mig är det det motsatta
för mig är rörligheten meningen
för mig är rörligheten ett tecken på liv

men mitt liv har stannat upp för i Ursprunget står saker kanske inte stilla men de rör sig i varje fall i cirklar
små små
du hittar alltid hem här
du hittar alltid runt här
och allting snurrar på men snurrar aldrig vidare
och varje hem är en villa en lägenhet i staden
och varje cirkel har snäva geografiska gränser
snurrar bara till allting
och när jag stannar upp och tänker efter är cirklarna som upprepningens repade påminnelser om att det är dags att lämna

jag ryms inte här
platsen där igenkänningsfaktorn är hög
där du kan gå på stan och vara säker på att varje gång du är här så kommer någon känna igen dig och du kommer känns igen någon
samtidigt som du är en semifrämling i din barndoms stad

ett minne, ett ganska färskt
av att sitta med d. i parken och vi hade inte setts på nästan ett år och han hade bott här och pluggat och sedan flyttat men kommit tillbaka för att träffa vänner som hade examensfest
och ni satt i parken och två personer varav en du nästan känner eller kände dök upp men du har alltid haft problem med att lita på att någon känner igen eller erkänner sig känna igen dig så du låtsades som ingenting medan d. som träffat dem på en fest en gång kände sig manad att gå fram och säga hej så han gjorde det medan du satt kvar med ryggen vänd mot deras möte
solglasögonen ett skydd mot risken att inte bli bekräftad och att inte få semifrämlingsskapet bekräftat

en stad där det du gör premieras medan den du är vem det nu är är någonting sekundärt
den du är är vad du gör, det du gör är vad som värderas, cirkulärt
och du är inte längre en sådan som gör för att premieras du är en sådan som oftast bara är och gör du saker så visar du det inte i första taget, inte så det liksom syns
och på andra platser går det bra att vara halvt främmande att vara en som inte är som inte syns
men här syns de som syns och de som syns de syns mest
och de som gör mindre gör sig automatiskt mindre synliga och blir sekundära i de cirkulära rörelserna, tankegångarna
så jag säger inte alltid hej till de som syns för jag är inte säker på att de ser mig mer
för det räcker inte med att vara
för du måste även göra