och jag tänker på honom på ett sätt som jag inte tänkt på honom på länge

när vi träffades i november var det liksom annorlunda
snabba känslor som förstärktes och förstärktes
för han var ju allt jag någonsin hade önskat
han var nästan för bra för att vara sann
för utöver allt det intressanta och kreativa och fina och roliga
så var han också snäll
han spelade inga spel
han spelade inte på mina känslor
och han var sitt kreativa författarjag men han var inte arrogant

sen kändes et för bra
det har känts för bra
för enkelt
och jag har känt mig för viktig i hans liv
fast vi bor på olika platser numer
som om jag inte har vleta att han ska bry sig mer
som om jag inte velar att han ska vara snäll och inkluderande
förrän alldeles nyligen
om om ett par veckor kommer han hit