söndag 22 april 2012

Anxiety strikes again

Alla prickar. Alla dessa prickar. Så en. Tänker, det gick ju bra, någon sade ju det gick bra det var ingen fara. Så det onda. Så man inte klarar av. Att sova.

Och minst åtta timmar. Det är vad som krävs. För att inte mata alla vårmonster, de där monstrena som hittar rädslor letar rädslor hela tiden. Så fort solen är framme och läxorna är lästa eller ofta även om läxorna inte är lästa som nu. Till exempel.

Tänker det var säkert lugnt för två år sedan, men hur är det nu? Alla prickar som rest världen runt och flirtat med starka solar. Alla löpturer på spanska stranden. Tänker att, det enda man kan göra är att vara försiktig. Vill att någon ska säga det är lugnt. Liksom. Inte vakna på natten, inte kunna somna om. Inte vilja drömma i onödan.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar