såg
i lördags
den där filmen om en tjej som arbetar i oslo
som arbetar på i staden som en gång
var min
drömmarnas stad
drömfabriken
jag fabricerade drömmar, förverkligade dem
i kapital i timtal
övertid

och jag tänker än en gång på en man från förr

och jag tänker att det är ännu längre sedan som

du vet som

namnet och tanken bara tanken på namnet fick leenden att smita ut

smita fram

och jag tänker

jag såg en man från samma land landet jag hade till låns

och jag tänker samma land samma stad

de var mina platser de var mina nätter

ett par år

och det var när jag fortfarande hade en lista på alla jag legat med

det var längesedan

det var sedan länge för sent att försöka att undvika tankelabyrinter med törne

törnade emot

slog tärningar

farliga spelet gång på gång

känslorna

han den andra dök upp på sociala mediet
medan jag satt på en liten plats i hjärtat av sverige
hade just avslutat en promenad med hon jag alltid kan prata med
hon jag alltid kan prata med i just den här lilla verkligheten
av vänkristaller
jag skimrar inte
men det gör mig inget
är hellre trubbig än perfekt