Jag springer ifrån staden när det blir för svårt
när jag fattar att det inte kommer gå
att vara lycklig här
just här just nu
när jag just börjat tro att jag hittat hem
när jag just börjat säga: jag vill vara här och ingen annanstans
finns ingen annan väg att ta än hemvägen
och vägen hem är lång
med trasiga skor och brustna drömmar som spillror
är jag som den förlorade sonen dottern är jag
men jag är tjufem år på mitt tjusjätte
på vägen hem på hemvägen

Jag måste springa ifrån städer, måste packa mina kläder
tänker jag
för alla två av tre som står mig nära
alla sover
och jag kollar på bilder av gammalt hjärta
och jag känner känner känner
men känslorna är så distanta så flyktiga
känslorna som kommer från fem år tillbaka
när jag bara flydde
när jag just hade börjat fly
från Ursprunget

gamla hjärtan fem år gamla
funna på platser långt från Ursprungets minimala rum där
längtan bort knappt fick plats

en väckarklocka
ifrån andra rummet
dagen som just har börjat i staden som jag måste lämna
staden som jag måste lämna
på hemvägen
med cv:t hopskrynklat i min hand
de ville inte ha mig
jag stod på kontorsscen och blinkade tappert i takt med lysrören
och de frågade mig om förkortningar de frågade mig om styrkor och svagheter
och jag kunde inte svara utan tänkte försökte istället minnas vad som gör mig stark men kände bara krafterna försvinna