Varje steg riktat mot hösten nu
varje steg riktat bort från paragrafern, linjerna och radavstånden
och jag undrar, var kommer den ifrån, morgonfrasen
med livet som insats och nu med livet som insats
gör jag alltid så, är det så jag lever livet - med livet som insats?
magen har fått sitt, man låtsas tills man spyr
du vet, för med livets som insats kan man bara leva kan man bara överleva en sommar
eller så
och de frågade mig, vill jag ha en vecka till, vill du ha lite mer
av livets insatser
och jag svarade, att jag inte hann
men egentligen var det så, att jag inte ville
ville inte längre ha livet som insats
vill ha livet som huvudsats inte som insats eller ens bisats
vill ha saker tillbaka igen
och jag riktar inre blickar mot Berlin och kanske Rom
och jag tänker, blir inte mer med livet som insats, men väl med en sargad haka
tänker på mil åter mil på railways
en dean moriarty på min axel som liksom bara...
och jag tänker, med en penna och papper kan man ta sig var som helst
och jag tänker, friheten framför allt
och jag tänker, om juni bjöd på ledset hjärta över att man inte saknade någon man ville sakna
så är vi bortom det nu
och jag tänker, om juni var ett hjärtats limbo, en insikt om att hjärtat bara skakats om, inte fångats
av någon med största hjärtat som kallade sig ord på b, som fick en att vrida på sig runt runt
för att sedan öppna dörren mot hösten stänga dörren mot vårens lilla äventyr
så är augusti då vägen är öppen mot Berlin mot Rom
och jag vandrar kanske ensam, ja solo, men jag saknar ingen annans fotsteg
jag saknar inga andras skor att gå i
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar