Man stirrar sig blind på datum i Västeråskvällen som går mot natten
datum man inte visste hade någon betydelse
men som närmar sig med stormsteg
I paniken, du vet
man snörar på sig skor utan dämpning,
beger sig ut i aprilmörkret som är mycket mörkt efter kl 21
och man springer
för första gången sedan augusti
så springer man långt långt från hemmet
hälarna som säger ifrån vaderna som säger ifrån men hjärtat som ber om mer
du vet, man sitter hemma och tänker på analyser men tänker inte analytiskt
du vet, 300 ord som ska bli 2000 är det tänkt
och istället för att komma på ord om argumentation så tänker man bara
boys boys boys
och så går man och dricker te med en man som dricker kaffe
och hade det varit en annan tid för kanske några veckor sedan så kanske jag hade brytt mig mer än lite
men nu bryr jag mig knappt alls, och sitter bara tillbakalutad i kaféstolen och ser honom i ögonen men inte på djupet
och han verkar bli nervös, som om han borde prestera mer
och jag har det trevligt men inte mer än så
inte trevligare än en kopp te och några glas vatten och en minimal promenad
sedan ringer hans mormor och han säger puss puss när de säger adjö
och sedan frågar han vad jag ska göra sedan och jag säger, jag ska analysera eller försöka i alla fall
och tänkte träna också, och jag frågar honom samma och han säger han ska ut med sina hundra som är två
och han som ska ut med sina hundar två bor i en sommarstuga utanför stan och han har varit i USA ett halvår och levt livet och nu vet han inte vad han ska göra med livet säger han men kanske skriver han sitt examensarbete och blir klar tillslut, kanske blir vuxen. han är 28. men vill inte jobba.
hade jag träffat honom för två veckor sedan hade kanske jag också varit nervös, men nu är det inte för två veckor sedan, nu är det tiden efter att ha träffat någon som charmat mig sönder och samman och som var för tre dagar men jag skulle ha velat haft mer, så mycket mer.
jag går och dricker kaffe med en, som jag ser i ögonen men inte på djupet och hans anletsdrag påminner om en annans, en som var så speciell så länge, och hade det varit för två veckor sedan hade jag kanske hoppat på tåget, accepterat utmaningen, bekantat mig med de bekanta dragen. men en man som är som en teddybjörn hände för snart två veckor sedan, och teddybjörnen snurrar i min skalle och jag kan inte släppa taget och kan inte släppa in. än.
ska analysera ska göra klart ska göra det som ska göras. ska försöka inte jaga haffa boys, ska försöka.
datum man inte visste hade någon betydelse
men som närmar sig med stormsteg
I paniken, du vet
man snörar på sig skor utan dämpning,
beger sig ut i aprilmörkret som är mycket mörkt efter kl 21
och man springer
för första gången sedan augusti
så springer man långt långt från hemmet
hälarna som säger ifrån vaderna som säger ifrån men hjärtat som ber om mer
du vet, man sitter hemma och tänker på analyser men tänker inte analytiskt
du vet, 300 ord som ska bli 2000 är det tänkt
och istället för att komma på ord om argumentation så tänker man bara
boys boys boys
och så går man och dricker te med en man som dricker kaffe
och hade det varit en annan tid för kanske några veckor sedan så kanske jag hade brytt mig mer än lite
men nu bryr jag mig knappt alls, och sitter bara tillbakalutad i kaféstolen och ser honom i ögonen men inte på djupet
och han verkar bli nervös, som om han borde prestera mer
och jag har det trevligt men inte mer än så
inte trevligare än en kopp te och några glas vatten och en minimal promenad
sedan ringer hans mormor och han säger puss puss när de säger adjö
och sedan frågar han vad jag ska göra sedan och jag säger, jag ska analysera eller försöka i alla fall
och tänkte träna också, och jag frågar honom samma och han säger han ska ut med sina hundra som är två
och han som ska ut med sina hundar två bor i en sommarstuga utanför stan och han har varit i USA ett halvår och levt livet och nu vet han inte vad han ska göra med livet säger han men kanske skriver han sitt examensarbete och blir klar tillslut, kanske blir vuxen. han är 28. men vill inte jobba.
hade jag träffat honom för två veckor sedan hade kanske jag också varit nervös, men nu är det inte för två veckor sedan, nu är det tiden efter att ha träffat någon som charmat mig sönder och samman och som var för tre dagar men jag skulle ha velat haft mer, så mycket mer.
jag går och dricker kaffe med en, som jag ser i ögonen men inte på djupet och hans anletsdrag påminner om en annans, en som var så speciell så länge, och hade det varit för två veckor sedan hade jag kanske hoppat på tåget, accepterat utmaningen, bekantat mig med de bekanta dragen. men en man som är som en teddybjörn hände för snart två veckor sedan, och teddybjörnen snurrar i min skalle och jag kan inte släppa taget och kan inte släppa in. än.
ska analysera ska göra klart ska göra det som ska göras. ska försöka inte jaga haffa boys, ska försöka.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar